Svensk ordbok 2009, webbversion
verb vingklippte vingklippt, pres. vingklipper
ving|klipp·er●klippa vingpennorna på
en fågel, så att den inte kan flyga
komm.zool.vingklippta kajor○äv. bildligthämma, stävja
○spec.ta ifrån (ngn) viss makt
när regeringen förlorade majoriteten i parlamentet var den vingklipptvingklippa ngn/ngtsedan 1821Subst.:vbid1-391550vingklippande,
vbid2-391550vingklippning