Svensk ordbok 2009, webbversion

ving`klippa verb vingklippte vingklippt, pres. vingklipper ving|­klipp·er●klippa ving­pennorna på en fågel, så att den inte kan flyga komm.zool.vingklippta kajor○äv. bildligthämma, stävja ○spec.ta i­från (ngn) viss makt när regeringen förlorade majoriteten i parlamentet var den vingklipptvingklippa ngn/ngtsedan 1821Subst.:vbid1-391550vingklippande, vbid2-391550vingklippning