Svensk ordbok 2009, webbversion
ving`bruten
adjektiv vingbrutet vingbrutna
ving|brut·en●som har brutit en vinge
admin.psykol.zool.en vingbruten koltrast○äv. bildligtsom förlorat kamplust, framåtanda eller styrka
på grund av ngn nedslående händelse
laget var lite vingbrutet efter förlusten i hemmamatchensedan 1815