Svensk ordbok 2009, webbversion

ving`bruten adjektiv vingbrutet vingbrutna ving|­brut·en●som har brutit en vinge admin.psykol.zool.en vingbruten kol­trast○äv. bildligtsom förlorat kamp­lust, framåt­anda eller styrka på grund av ngn ned­slående händelse laget var lite vingbrutet efter förlusten i hemma­matchensedan 1815