Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
vind|fång·et1liten (utbyggd) farstu
med dörr utåt och inåt
Nollvindfånget blev lätt belamrat med stövlar och vantarsedan 18982yta som fångar upp vinden
sport.seglet hade för litet vindfång○äv. om föremål med stor förmåga att fånga upp vindendet platta paketet fungerade som ett vindfångsedan 1541