Svensk ordbok 2009, webbversion

vin`dfång substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vind|­fång·et1liten (ut­byggd) far­stu med dörr ut­åt och in­åt Nollvindfånget blev lätt belamrat med stövlar och vantarsedan 18982yta som fångar upp vinden sport.seglet hade för litet vindfång○äv. om före­mål med stor förmåga att fånga upp vindendet platta paketet fungerade som ett vindfångsedan 1541