Svensk ordbok 2009, webbversion

vin`dböjtel substantiv ~n vindböjtlar vind|­böjtl·ar1karaktärs­lös, o­pålitlig person ngt åld.psykol.sedan 1780av ty. Windbeutel med samma betydelse; bildlig bet. av vindböjtel 2 2en lätt, porös, petit-chou-liknande bakelse kokk.sedan 1866trol. av ty. Windbeutel med samma betydelse, eg. ’luft­fylld påse’