Svensk ordbok 2009, webbversion

vilt substantiv ~et vilt·et●vanligen koll. (grupp av) ville­bråd handel.zool.viltreservatviltstängselstorviltjaga viltstressolyckor bland viltet under större orienterings­tävlingarsedan 1621av lågty. wilt, ty. Wild med samma betydelse; till vild