Svensk ordbok 2009, webbversion
vilt
substantiv ~et
vilt·et●vanligen koll.
(grupp av) villebråd
handel.zool.viltreservatviltstängselstorviltjaga viltstressolyckor bland viltet under större orienteringstävlingarsedan 1621av lågty. wilt, ty. Wild med samma betydelse; till vild