Svensk ordbok 2009, webbversion

vil`je substantiv, ingen böjning, n-genus 1i vissa ut­tryck vilja komm.göra ngn till viljeshandla i enlighet med ngns vilja​ till sist gjorde Doyle fansen till viljes och åter­uppväckte Sherlock Holmes i berättelsen The adventure of the empty house sedan 1436Varnings-bref från Biskop Thomasjfr 1vilja 2Nollmed vilje med­vetet, med flitvard.​ å­klagaren miss­tänkte att mannen med vilje över­doserat kvinnans medicin sedan 1594