Svensk ordbok 2009, webbversion

vil`ding substantiv ~en ~ar vild·ing·en●person som upp­träder på ett o­kontrollerat sätt vard.psykol.yrk.hans tonårs­pojkar är riktiga vildingarhon hade tröttnat på slät­kammade män och drömde om en vilding○spec. äv.vilt träd sedan 1879