Svensk ordbok 2009, webbversion
vil`ding
substantiv ~en ~ar
vild·ing·en●person som uppträder på ett okontrollerat sätt
vard.psykol.yrk.hans tonårspojkar är riktiga vildingarhon hade tröttnat på slätkammade män och drömde om en vilding○spec. äv.vilt träd
sedan 1879