Svensk ordbok 2009, webbversion

vil`dfågel substantiv ~n vildfåglar vild|­fågl·ar●vilt levande fågel kokk.zool.○mest som samman­fattande beteckning på mot­svarande mat­rättdet stod vildfågel på mat­sedelnsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. vilfughl