Svensk ordbok 2009, webbversion
vil`ddjur
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
vild|djur·et●större vilt rovdjur
zool.ett vilddjur färdigt till språngde höll vakt mot kringstrykande vilddjur○äv. bildligt för att beskriva (viss sida av) människavilddjuret inom osssedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. vildiur