Svensk ordbok 2009, webbversion

vil`ddjur substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vild|­djur·et●större vilt rov­djur zool.ett vilddjur färdigt till språngde höll vakt mot kring­strykande vilddjur○äv. bildligt för att beskriva (viss sida av) människavilddjuret in­om osssedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. vildiur