Svensk ordbok 2009, webbversion
[-o´r-el.-o`r-]
substantiv ~n viktorior
viktori·an1seger
ofta i sportjargongmil.spel.sport.en bejublad viktoria för det svenska lagetsedan 1535av lat. victo´ria ’seger’, till vin´cere ’segra’
2öppen, fyrhjulig vagn för nöjesresor
histor.trafik.sedan 1886av eng. victoria med samma betydelse; till Victoria, namn på eng. drottning; jfr viktorianism