Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
vigg·en●en liten dykand som har hängande tofs i nacken
och vars hanne har svart och vit praktdräkt; häckande vid sött el. bräckt vatten
zool.några viggar låg ute på klarvattnet och dök, den ena efter den andra i rask följdsedan 1611samma ord som 2vigg
substantiv ~en ~ar
äv.
vigg`evigg`e
~n ~ar
vigg·en●blixt
ngt åld.meteorol.åskviggsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. vigge ’kil; vigg’; gemens. germ. ord med grundbet. ’ngt vasst’