Svensk ordbok 2009, webbversion

1vigg substantiv ~en ~ar vigg·en●en liten dyk­and som har hängande tofs i nacken och vars hanne har svart och vit prakt­dräkt; häckande vid sött el. bräckt vatten zool.några viggar låg ute på klar­vattnet och dök, den ena efter den an­dra i rask följdsedan 1611samma ord som 2vigg
2vigg substantiv ~en ~ar äv. vigg`evigg`e ~n ~ar vigg·en●blixt ngt åld.meteorol.åskviggsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. vigge ’kil; vigg’; gemens. germ. ord med grundbet. ’ngt vasst’