Svensk ordbok 2009, webbversion

vi`dtala verb ~de ~t vid|­tal·ar●tala med (ngn) i ngn an­gelägenhet ofta för att få veder­börande att å­ta sig ngt upp­drag komm.en granne har vidtalats att hålla ett öga på huset under semesternvidtala ngn (att+V), vidtala ngn (om ngt/att+V)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. vidhertala Subst.:vbid1-390488vidtalande