Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
vid|tal·ar●tala med (ngn) i ngn angelägenhet
ofta för att få vederbörande att åta sig ngt uppdrag
komm.en granne har vidtalats att hålla ett öga på huset under semesternvidtala ngn (att+V), vidtala ngn (om ngt/att+V)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. vidhertala
Subst.:vbid1-390488vidtalande