Svensk ordbok 2009, webbversion
verb vidkom vidkommit, pres. vidkommer
vid|komm·er1äv. lös förb., sekomma vid 1
angå
högt.Nollden saken vidkommer inte migvidkomma ngnsedan 15932äv. lös förb., sekomma vid 2
tillkomma
högt.Nolldet vidkommer inte honom att döma andra människorvidkomma ngnsedan 1694Subst.:vidkommande