Svensk ordbok 2009, webbversion
vi`dja
substantiv ~n vidjor
vidj·an●lång och böjlig kvist
särsk. av vide; anv. för korgflätning o.d.
hush.vidjebandvidjekorgvidjeslanksmal som en vidjasesmal 2
sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. viþia; nord. och forneng. ord med grundbet. ’flätning’; besl. med vide