Svensk ordbok 2009, webbversion

vi`dhänga verb vidhängde vidhängt, pres. vidhänger vid|­häng·er●vanligen pres. part. hänga fast i Nollen vinter­mössa med vidhängande malkulor○särsk. bildligt (i pres. part.)med­följande ofta skämts.ett pensionärs­par med vidhängande hundvidhängasedan 1401öppet brev utfärdat av Gudolf i åländska Sunds socken om markförsäljning (Svenskt Diplomatarium)fornsv. vidherhängia Subst.:vbid1-390357vidhängande, vbid2-390357vidhängning