Svensk ordbok 2009, webbversion
verb vidhängde vidhängt, pres. vidhänger
vid|häng·er●vanligen pres. part.
hänga fast i
Nollen vintermössa med vidhängande malkulor○särsk. bildligt (i pres. part.)medföljande
ofta skämts.ett pensionärspar med vidhängande hundvidhängasedan 1401öppet brev utfärdat av Gudolf i åländska Sunds socken om markförsäljning (Svenskt Diplomatarium)fornsv. vidherhängia
Subst.:vbid1-390357vidhängande,
vbid2-390357vidhängning