Svensk ordbok 2009, webbversion

vickevi`re substantiv, ingen böjning vicke·vire●ofta i ut­trycketlilla vickevire lill­fingret särsk. i barn­språkmed.tumme­tott, slicke­pott, långe­man, gullebrand och lille vickeviresedan 1902sv. dial. vicke-vire ’liten pojke; lill­finger’; möjl. till vicka och sv. dial. viring ’barn­unge’