Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
vibr·ato·na●snabb följd av små regelbundna höjningar och sänkningar av grundtonsfrekvensen
på en och samma ton; vid sång el. spel, särsk. av stråkinstrument
musikvibratot anses ge tonen en mer levande och personlig prägelsedan 1835av ita. vibrato med samma betydelse; till vibrera