Svensk ordbok 2009, webbversion
vesta´l
substantiv ~en ~er
vest·al·en●ofta plur.
ung prästinna som underhöll elden i Vestatemplet i Rom
och var förpliktad till kyskhet
histor.relig.yrk.○ngn gång äv. om sexuellt avhållsam kvinna i allmänhetsedan 1768till lat. vesta´lis ’helgad åt Vesta’ (namn på hemmets gudinna)