Svensk ordbok 2009, webbversion

vesta´l substantiv ~en ~er vest·al·en●ofta plur. ung prästinna som under­höll elden i Vestatemplet i Rom och var förpliktad till kyskhet histor.relig.yrk.○ngn gång äv. om sexuellt av­hållsam kvinna i all­mänhetsedan 1768till lat. vesta´lis ’helgad åt Vesta’ (namn på hemmets gudinna)