Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n vesslor
vessl·an1typ av litet, snabbt, kortbent mårddjur med lång hals, litet huvud och vanligen ganska lång svans
ett utpräglat rovdjur som mest lever av smågnagare och ormar men äv. av harar, fåglar m.m.
zool.vesslesnabbsmåvesslasnövessladen vanliga vesslan eller hermelinentill vesslorna hör också iller, mink, flodmink m.fl.snabb som en vesslasesnabb
sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. visla; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr.
2ett terränggående, banddrivet motorfordon
främst för transporter vid stort snödjup
trafik.snövesslasedan 1949Ville Vessla.(Ök)namn på privatdetektiven Ture Sventons gäckande huvudmotståndare i en serie parodiska ”detektivromaner” av Åke Holmberg (1948 och senare)