Svensk ordbok 2009, webbversion

vess`la substantiv ~n vesslor vessl·an1typ av litet, snabbt, kort­bent mård­djur med lång hals, litet huvud och vanligen ganska lång svans ett ut­präglat rov­djur som mest lever av små­gnagare och ormar men äv. av harar, fåglar m.m. zool.vesslesnabbsmåvesslasnövessladen vanliga vesslan eller hermelinentill vesslorna hör ock­så iller, mink, flodmink m.fl.snabb som en vesslasesnabb sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. visla; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr. 2ett terräng­gående, band­drivet motor­fordon främst för transporter vid stort snö­djup trafik.snövesslasedan 1949Ville Vessla.(Ök)namn på privatdetektiven Ture Sventons gäckande huvudmotståndare i en serie parodiska ”detektivromaner” av Åke Holmberg (1948 och senare)