Svensk ordbok 2009, webbversion

1vertika´l adjektiv ~t vert·ik·al●lod­rät admin.rum.MOTSATSantonymhorisontalantonymhorisontellantonymvågrät vertikalläge○äv. om riktning som konventionellt betraktas som lod­rätskriften i kinesiska böcker löper vertikalt i stället för horisontalt (adv.)sedan 1690av fra. vertical med samma betydelse; till lat. ver´tex ’vänd­punkt; virvel; hjässa’, till ver´tere ’vända’; jfr vers
2vertika´l substantiv ~en ~er vert·ik·al·en●lod­rät linje el. ngt som kan betraktas som en så­dan astron.rum.sjö.○spec. astron.vertikal­cirkel som är vinkel­rät mot meridian ○spec. äv. skeppsbygg.kontur av ett lod­rätt snitt i far­tygs längd­riktning några vertikaler i en linjeritning ger en god upp­fattning om fartygsformensedan 1690