Svensk ordbok 2009, webbversion
ver`kmästare
substantiv ~n äv. vard. verkmästarn, plur. ~, best. plur. verkmästarna
verk|mäst·ar·en●(högre) arbetsledare i fabrik eller verkstad
tekn.yrk.sedan ca 1750 i sin nuv. bet.jfr fornsv. värkmästare ’skråföreståndare’, av lågty. werkmester; den nutida bet. av ty. Werkmeister