Svensk ordbok 2009, webbversion

ve´nia substantiv, ingen böjning, n-genus ●till­stånd till viss ämbetshandling för lek­man; särsk. om det till­stånd att predika och ut­föra altar­tjänst som en biskop kan ge en person som inte är präst­vigd relig.samh.sedan 1782av lat. ven´ia ’nåd, ynnest; tillåtelse’; besl. med veneration