Svensk ordbok 2009, webbversion
vend
substantiv ~en ~er [ven´d-]
el.
ven´derven´der
~n =
vend·en, vend·ern●ofta plur.
person som tillhörde ett slaviskt folk i norra Tyskland i äldre tid
histor.land.yrk.sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. vendir; av ovisst urspr.