Svensk ordbok 2009, webbversion

vend substantiv ~en ~er [ven´d-] el. ven´derven´der ~n = vend·en, vend·ern●ofta plur. person som till­hörde ett slaviskt folk i norra Tysk­land i äldre tid histor.land.yrk.sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. vendir; av o­visst urspr.