Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
vel·ig●som (tillfälligt) stannar för än det ena, än det andra utan att slutgiltigt kunna bestämma sig
admin.psykol.JFRcohyponymobeslutsam
han var en velig figur som alltid höll med den han sist talat med○äv. om handling e.d.velig snällhetsedan 1894sv. dial. velig; besl. med isl. veill ’usel; svag’, till ett nekande prefix ve- och heill ’hel’