Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`la verb ~de ~t vel·ar●(till­fälligt) stanna för än det ena, än det an­dra utan att slut­giltigt kunna bestämma sig komm.sluta vela nu, och bestäm dig för vad du vill ha!partiet kan inte fort­sätta att vela om EUvela (om ngn/ngt/SATS)sedan 1712se velig Subst.:vbid1-389151velande