Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er [-o´rer]
vekt·or·er●en matematisk/fysikalisk storhet som anges med både sin storlek och sin riktning
och vanligen åskådliggörs som en sträcka av bestämd längd och riktning; anv. för att beskriva t.ex. kraft, hastighet och acceleration
databehandl.fys.mat.JFRcohyponym1skalär
vektoradditionvektorproduktenhetsvektorkraftvektorsedan 1919av lat. vec´tor ’som bär, forslar’