Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`kna verb ~de ~t vek·nar1bli vekare mest om ngt långt och smalt Nollljusen veknade i värmen från brasanveknasedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. vekna; till vek 2bli mjuk och foglig psykol.när hon lade huvudet på sned veknade fadern(s hjärta)veknasedan ca 1400KlosterläsningSubst.:vbid1-389143veknande