Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
vek·nar1bli vekare
mest om ngt långt och smalt
Nollljusen veknade i värmen från brasanveknasedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. vekna; till vek
2bli mjuk och foglig
psykol.när hon lade huvudet på sned veknade fadern(s hjärta)veknasedan ca 1400KlosterläsningSubst.:vbid1-389143veknande