Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
vek·ling·en●veklig person
nedsätt.psykol.yrk.JFRcohyponymynkrygg
en vekling som inte tål att duscha kalltman har inget bruk för veklingar i arménsedan 1541 i bet. ’perverterad vällusting’; 1734 i sin nuv. bet.