Svensk ordbok 2009, webbversion

vegete´ra verb ~de ~t veget·er·ar●leva och växa om växt bot.psykol.efter att ha skurit bort det mesta av rötterna låter man plantan vegetera i en kruka med bara lite jord○äv. bildligt om personleva på låg verksamhetsnivå och ibl. en­bart uppe­hålla existensen JFRcohyponymslöa 1 mor­modern sitter mest hemma och vegeterar nu för tidenvegeterasedan 1671via ty. av lat. vegeta´re ’upp­liva’, till vege´re ’vara livlig’; jfr vegetabilier, vigör Subst.:vbid1-389100vegeterande, vbid2-389100vegetering