Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`dermöda substantiv ~n vedermödor veder|­möd·an●ofta plur. besvär och an­strängning arb.föräldraskapets nöjen och vedermödorhans vedermödor med den igen­vuxna träd­gårdenvedermödor (med ngn/ngt/att+V)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. vidhermödha; av lågty. weddermöde med samma betydelse, till wedder ’emot’ och möda