Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`derfaras verb vederfors vederfarits veder|­far·as●komma (ngn) till del både om positiva och negativa före­teelser åld.Nolldet o­blida öde som vederfarits henneden ära som vederfors föräldrarna när sonen blev biskopvederfaras ngnsedan 1445Samling af åtskilliga handlingar och påminnelser (Lagerbring)fornsv. vidherfara(s); efter lågty. wedderfaren med samma betydelse, urspr. ’gå, fara emot’ Subst.:vbid1-388892vederfarande