Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. vederdöparn, plur. ~, best. plur. vederdöparna
veder|döp·ar·en●anhängare av en rörelse under reformationstiden som förkastade dop av småbarn
relig.yrk.SYN.synonymanabaptist
sedan 1534efter ty. Wiedertäufer med samma betydelse, till wieder ’åter’