Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
vatt·en|hål·et●källa
särsk. i (tropiskt) område med brist på vatten
geogr.○ibl. bildligt om angenäm plats i mindre angenäm omgivningmuseet är ett vattenhål i stadens i övrigt sterila centrumsedan 1788Man får väl vänta vid sitt vattenhål på döden som en gammal elefant.Hasse Alfredson och Tage Danielsson, Blå Stetsonhatt (i 88-öresrevyn, 1970); med satir mot värderingen att man är förbrukad när man nått medelåldern