Svensk ordbok 2009, webbversion

vatt`enhål substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vatt·en|­hål·et●källa särsk. i (tropiskt) om­råde med brist på vatten geogr.○ibl. bildligt om an­genäm plats i mindre an­genäm om­givningmuseet är ett vattenhål i stadens i övrigt sterila centrumsedan 1788Man får väl vänta vid sitt vattenhål på döden som en gammal elefant.Hasse Alfredson och Tage Danielsson, Blå Stetsonhatt (i 88-öresrevyn, 1970); med satir mot värderingen att man är förbrukad när man nått medelåldern