Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
vasall·en●person som (under feodalismen) tilldelats ett större område som förläning, i utbyte mot trohetsed till givaren
histor.samh.yrk.SYN.synonymläntagare
kronovasallundervasallde engelska baronerna var direkta vasaller till konungen○äv. allmännare (i fråga om nutida förhållanden)anhängare i starkt underordnad beroendeställning
vasallförhållandesedan 1615via fra. av medeltidslat. vasall´us med samma betydelse; av keltiskt urspr., med grundbet. ’tjänare’