Svensk ordbok 2009, webbversion
varja
´
g
substantiv
~en ~er
varjag·en
●
nordisk handelsman eller krigare i österled
under vikingatiden
land.
mil.
yrk.
JFR
cohyponym
väring
sedan 1887
av ry.
varjagi
’varjager’; trol. av samma urspr. som
väring