Svensk ordbok 2009, webbversion

va`relse substantiv ~n ~r var·els·en1levande före­teelse med egen handlings­förmåga dvs. djur el. människa (el. fantasiväsen) yrk.samhällsvarelseingen levande varelse hade någon­sin satt sin fot så långt in i djungelndet var skönt att åter möta en mänsklig varelsesmå gröna varelser klättrade ut ur rymd­skeppet○äv.kropp hon kände ömhet med hela sin varelsesedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. varilse ’vistande; till­varo; väsen; individ’; bildn. till 4vara 2till­varo åld.fil.djur som har sin varelse i skogen(ha sin) varelse ngnstanssedan 1450–57Sveriges Krönika