Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~r
var·els·en1levande företeelse med egen handlingsförmåga
dvs. djur el. människa (el. fantasiväsen)
yrk.samhällsvarelseingen levande varelse hade någonsin satt sin fot så långt in i djungelndet var skönt att åter möta en mänsklig varelsesmå gröna varelser klättrade ut ur rymdskeppet○äv.kropp
hon kände ömhet med hela sin varelsesedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. varilse ’vistande; tillvaro; väsen; individ’; bildn. till 4vara
2tillvaro
åld.fil.djur som har sin varelse i skogen(ha sin) varelse ngnstanssedan 1450–57Sveriges Krönika