Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
var|dag·en●veckodag som inte är söndag eller helgdag
och alltså normalt är arbetsdag; ibl. äv. inklusive lördagen
tid.vardagskvällpå vardagar går bussen var tionde minuttill vardags äter vi havregrynsgrötöppet vardagar 9–18, lördagar 9–15○äv. bildligt för att ange ngt vanligtvardagsproblemriksdagsledamoten som till vardags är lärare○äv. i uttryck för trivialitet el. (ibl. trist) alldaglighetvardagstristden grå vardagenförgylla vardagenunna sig ett avbrott i vardagenvardagens slit och släpefter en skön semester är de nu tillbaka i vardagenen livskamrat att dela såväl vardag som exotiska reseäventyr med(om/på) vardagarnasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hvardagher; till 2var och dag
Ordet vardag är en smula vagt. Ibland står det i motsats till helgdag, ibland till ’helgdag plus lördag’. I sammanhang där missförstånd kan uppstå, t.ex. när det gäller öppethållande, är det viktigt att vara tydlig och t.ex. skriva måndag–fredag resp. måndag–lördag.