Svensk ordbok 2009, webbversion

va´rdag substantiv ~en ~ar var|­dag·en●vecko­dag som inte är sön­dag eller helg­dag och allt­så normalt är arbets­dag; ibl. äv. inklusive lör­dagen tid.vardagskvällpå vardagar går bussen var tionde minuttill vardags äter vi havregryns­grötöppet vardagar 9–18, lör­dagar 9–15○äv. bildligt för att an­ge ngt vanligtvardagsproblemriksdags­ledamoten som till vardags är lärare○äv. i ut­tryck för trivialitet el. (ibl. trist) all­daglighetvardagstristden grå vardagenförgylla vardagenunna sig ett av­brott i vardagenvardagens slit och släpefter en skön semester är de nu till­baka i vardagenen livs­kamrat att dela så­väl vardag som exotiska rese­äventyr med(om/på) vardagarnasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hvardagher; till 2var och dag Ordet vardag är en smula vagt. Ibland står det i motsats till helgdag, ibland till ’helgdag plus lördag’. I sammanhang där missförstånd kan uppstå, t.ex. när det gäller öppethållande, är det viktigt att vara tydlig och t.ex. skriva måndag–fredag resp. måndag–lördag.