Svensk ordbok 2009, webbversion
va`penbroder
substantiv ~n vapenbröder
vapen|brodern●nära vän som strider tillsammans med ngn
fysiskt el. intellektuellt e.d.
mil.sociol.yrk.hans mångårige vän och vapenbroder tog honom som vanligt i försvarngns vapenbroder, vapenbroder till ngn, ngra är vapenbrödersedan ca 1750