Svensk ordbok 2009, webbversion

va`penbroder substantiv ~n vapenbröder vapen|­brodern●nära vän som strider till­sammans med ngn fysiskt el. intellektuellt e.d. mil.sociol.yrk.hans mång­årige vän och vapenbroder tog honom som vanligt i försvarngns vapenbroder, vapenbroder till ngn, ngra är vapenbrödersedan ca 1750