Svensk ordbok 2009, webbversion
va
`
nvörda
verb
~de ~t
van|vörd·ar
●
visa påfallande låg aktning för
mindre brukl.
komm.
vanvörda ngn/ngt
sedan 1457–64
Skrifter till uppbyggelse från medeltiden
fornsv.
vanwördha
Subst.:
vbid1-386777
vanvördande
;
vanvördnad