Svensk ordbok 2009, webbversion

va`nvörda verb ~de ~t van|­vörd·ar●visa på­fallande låg aktning för mindre brukl.komm.vanvörda ngn/ngtsedan 1457–64Skrifter till uppbyggelse från medeltidenfornsv. vanwördha Subst.:vbid1-386777vanvördande; vanvördnad