Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv vantroget vantrogna
van|trogen●som inte kan förmå sig att tro
på person, löfte e.d.
admin.relig.JFRcohyponymmisstrogen
hon lyssnade vantroget till deras berättelse (adv.)vantrogen (mot ngn)sedan slutet av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. vantroin