Svensk ordbok 2009, webbversion

va`ntrogen adjektiv vantroget vantrogna van|­trogen●som inte kan förmå sig att tro på person, löfte e.d. admin.relig.JFRcohyponymmisstrogen hon lyssnade vantroget till deras berättelse (adv.)vantrogen (mot ngn)sedan slutet av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. vantroin