Svensk ordbok 2009, webbversion

va`nstyra verb vanstyrde vanstyrt, pres. vanstyr van|­styr·de●ofta perf. part. styra (land, om­råde e.d.) på ett dåligt sätt allmän värderingpol.oppositionen an­klagade regeringen för att ha vanstyrt landet i 12 årvanstyra ngtsedan 1978Subst.:vanstyre