Svensk ordbok 2009, webbversion
verb vansläktades vansläktats
van|släkt·as●avvika på ett negativt sätt från äldre släktingar
el. andra föregångare
släkt.○ofta i negerade konstruktioner, vanligen för att uttrycka positiv värderingskämts.han kunde verkligen berätta en historia, och sonen hade inte vansläktats i det avseendetvansläktassedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. vansläktas
Subst.:vbid1-386702vansläktande