Svensk ordbok 2009, webbversion

va`nsläktas verb vansläktades vansläktats van|­släkt·as●av­vika på ett negativt sätt från äldre släktingar el. an­dra före­gångare släkt.○ofta i negerade konstruktioner, vanligen för att ut­trycka positiv värderingskämts.han kunde verkligen berätta en historia, och sonen hade inte vansläktats i det av­seendetvansläktassedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. van­släktas Subst.:vbid1-386702vansläktande