Svensk ordbok 2009, webbversion

va`nmäktig adjektiv ~t van|­mäkt·ig1o­förmögen att före­ta sig ngt admin.psykol.JFRcohyponymmaktlös ○äv. (om känsla, handling etc.)som inte ger ngt resultat en vanmäktig vredegöra vanmäktiga an­strängningarsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. vanmaktogher, vanmäkthoger 2till­fälligt medvets­lös ngt åld.admin.med.hon gled vanmäktig ner på golvetsedan 1697