Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
van|mäkt·ig1oförmögen att företa sig ngt
admin.psykol.JFRcohyponymmaktlös
○äv. (om känsla, handling etc.)som inte ger ngt resultat
en vanmäktig vredegöra vanmäktiga ansträngningarsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. vanmaktogher, vanmäkthoger
2tillfälligt medvetslös
ngt åld.admin.med.hon gled vanmäktig ner på golvetsedan 1697