Svensk ordbok 2009, webbversion

va`nlighet substantiv ~en ~er van·lig·het·en●det att vara vanlig särsk. i vissa ut­tryck för ngt som blivit en vana Nollefter vanligheten kom han en halv­timme för sentdet hör inte till vanligheten att hon är sjukmot vanligheten ute­blev han från samman­trädet○spec. äv.all­män före­komst JFRcohyponymfrekvens sjukdomens vanlighet har minskatsedan 1667