Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
van·lig·het·en●det att vara vanlig
särsk. i vissa uttryck för ngt som blivit en vana
Nollefter vanligheten kom han en halvtimme för sentdet hör inte till vanligheten att hon är sjukmot vanligheten uteblev han från sammanträdet○spec. äv.allmän förekomst
JFRcohyponymfrekvens
sjukdomens vanlighet har minskatsedan 1667