Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
vank·ar●gå långsamt med tunga steg
Nollhan vankade oroligt av och an i väntan på telefonsamtal från sjukhusetvanka (ngnstans)sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. vanka; trol. av lågty. wanken ’vackla; vanka’; jfr vank
Subst.:vbid1-386623vankande