Svensk ordbok 2009, webbversion
va`nhelga
verb ~de ~t
van|helg·ar●kränka helgden hos
relig.JFRcohyponymskända
vanhelga vilodagenkyrkan hade blivit vanhelgad○äv. försvagatmodern tyckte att han vanhelgade sin fars arbetsrum när han lät renovera lägenhetenvanhelga ngtsedan 1769Subst.:vbid1-386583vanhelgande;
vanhelgd