Svensk ordbok 2009, webbversion

va`nfrejd substantiv ~en van|­frejd·en●förlust av (vissa) med­borgerliga rättigheter som på­följd till vissa brott åld.samh.sociol.○äv. försvagatvan­heder, dåligt rykte råka i vanfrejdsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. vanfrägdh; till van- och frejd