Svensk ordbok 2009, webbversion
va`nfrejd
substantiv ~en
van|frejd·en●förlust av (vissa) medborgerliga rättigheter
som påföljd till vissa brott
åld.samh.sociol.○äv. försvagatvanheder, dåligt rykte
råka i vanfrejdsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. vanfrägdh; till van- och frejd