Svensk ordbok 2009, webbversion

van`dringsår substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vandr·ings|­år·et●vanligen plur. (ungdoms)år när man är fri och o­bunden särsk. med ton­vikt på personlighetsformande erfarenheter etc. ngt högt.tid.efter vandringsåren i Frank­rike och Italien åter­vände han till Sverige och etablerade sig som porträtt­målare(under) vandringsårensedan 1883; 1681 i bet. ’levnads­år’