Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
vandr·ings|år·et●vanligen plur.
(ungdoms)år när man är fri och obunden
särsk. med tonvikt på personlighetsformande erfarenheter etc.
ngt högt.tid.efter vandringsåren i Frankrike och Italien återvände han till Sverige och etablerade sig som porträttmålare(under) vandringsårensedan 1883; 1681 i bet. ’levnadsår’