Svensk ordbok 2009, webbversion

van`dringssägen substantiv vandringssägnen vandringssägner vandr·ings|­säg·nen●sägen som spritts utan­för den bygd där den upp­kommit sag.JFRcohyponymklintbergare ○äv. bildligtofta skämts.det sägs att många pensionärer äter katt­mat, men det är kan­ske en vandringssägensedan åtm. 1950