Svensk ordbok 2009, webbversion

van`dringsman substantiv ~nen vandringsmän, best. plur. vandringsmännen vandr·ings|­mann·en●vandrare ngt högt.sport.yrk.○ibl. bildligt om vilken människa som helst med tanke på livet och dess skiftningarhögt.”Tänk vandrings­man hur tiden lider”, läste prästensedan 1635