Svensk ordbok 2009, webbversion
van`dringsman
substantiv ~nen vandringsmän, best. plur. vandringsmännen
vandr·ings|mann·en●vandrare
ngt högt.sport.yrk.○ibl. bildligt om vilken människa som helst med tanke på livet och dess skiftningarhögt.”Tänk vandringsman hur tiden lider”, läste prästensedan 1635